Only know you love her when you let her go.
Har jobbat ikväll, hostat i fem timmar. Ska få börja med det mer och mer nu vilket jag tycker är kul. Tydligen gick det bra för mig, sa folk. Och ja, jag tycker väl det gick helt okej för mig. Framsteg från förra gången så att säga. Det var heller inte så fruktansvärt busy ikväll, vilket jag är tacksam över.
Annars, har sett på mitt schema att jag är ledig i tre dagar, söndag till onsdagkväll. Jag vill så gärna hitta på något då och inte bara sitta hemma. Kanske blir en liten tripp någonstans här i England. Nästa vecka kommer Gunnar på tisdag över dagen, så ska träffa henne för en kaffe (om jag är hemma här dvs, vill ju helst seize the days och komma iväg någonstans) vilket ska bli suuuuper kul. Har saknat henne så mycket sen hon åkte hem. Nästa helg kommer även Abi hit. Det kommer bli en massa kramar, skitsnack och goa drinkar.
Jag antar att det är dessa små saker man får se fram emot. För at the end of the day, en person kan betyda mycket för en och visst är det alltid tungt att mista någon, någon man sett i princip varje dag i åtta månader. Att gå från att vara kär till att bli främlingar (kanske vänner i framtiden, det visar sig med tiden) är tungt. Att försöka låtsas vara glad när man är allt annat än det. Att le på jobbet och verka tuff när man är helt vilsen på insidan. Det är faktiskt okej att vara ledsen och nere ett tag, det är okej att ha ett brustet hjärta men man får mitt i allt kaos också titta sig omkring och tacka alla som bryr sig och finns nära en och inse att, fan jag är ju inte ensam. Jag har ju er!
Xxxxxx
Julia
