Ups and downs

Jag tycker det är väldigt roligt att vara tvilling och jag skulle inte ändra något på det, men samtidigt finns det ju alltid något man inte gillar. Är rätt van att folk kan kolla lite extra och även att man ofta får frågan "är ni tvillingar?" vilket jag förstår. Folk är väl nyfikna. Vilket jag dock tycker är lite konstigt då tvillingar inte är säkert sällsynta.
Men en sak jag inte kan tåla är när folk stirrar!
Idag på tunnelbanan till tåget hem från Stockholm så hamnar jag mitt emot en tant. Julia sätter sig med Jossan på andra sidan. Tanten börjar verkligen råstirra, ögonen åker fram och tillbaka längs mig och Julia. Jag försöker låtsas som att jag inte märker det men blir ändå sjukt obekväm. Hatar nämligen att bli uttittad. Hon stirrar och stirrar och gör inte ens ett försök till att dölja det. Jag blir så sjukt obekväm att jag funderar på att byta plats. Till slut säger hon "jag måste få fråga.. är ni enäggs?" vilket jag svarar "nej" och hon "men ni är väldigt lika". duh!
Kanske töntigt att bli upprörd över något sånt, men jag är väldigt noga och har stark åsikt om att inte stirra på folk som ser annorlunda än en själv eller på något sätt sticker ut från mängden. Det handlar om respekt.

Hatar också frågan "är ni tvillingar?" som man fått några miljoner gånger. Svaren blir ju oftast "ja" men ibland när man är lite extra trött kan det bli "vi? Nej gud nej, vi känner inte ens varandra".