Is this what crazy feels like.

Hallihallåhallejsan. Här ligger jag, sjuklingen nummer ett. Sen jag kom hit den 19de har jag varit sjuk i halsfluss. Sjuk, sjuk och inte har det blivit bättre. Gått till hälsocentralen två gånger och fått byta pencellin 2 gånger, så just nu är jag på min tredje kur antibiotika. Blir det bättre? Nähäru. Börjar jag bli mentalt galen? Jahadu. Känner mig ganska okej förutom att halsen min spökar och har varit ett helvete i snart två veckor. Måste vila och vara försiktig med att göra saker då det kan vara något värre än halsfluss. Det kan vara en virusbaserad lite jävel eller till och med körtelfeber. Fun life.
 
Men mina fina människor här i London gör mycket för mig och får mig att skratta och le även när jag känner mig så less så tårarna bara rinner. Bägaren rann över idag och jag bara grät och grät för denna jävel. Alltså ni förstår inte hur jobbigt det har varit, nu vill jag inte låta som en dramaqueen men fan alltså. Och att varje dag hoppas på en förbättring och sen se att det inte blivit någon förbättring what so ever är skiiiit jobbigt. Anywho. Mina fina hjälper mig, köper gosaker till mig, starbucks, Isa lagar gomat och har följt mig till doktorn alla gånger! Hon vet vilket helvete det kan vara eftersom hon hade körtelfeber förra året och visst att det var säkert 500 gånger jobbigare för henne, hon var ju typ levande död, men hon vet så hon hjäper och stöttar.
 
Nu vill jag inte skriva en snyfthistoria om mig här, men känner bara för att skriva av mig. Jag kommer ju inte dö. Det kommer ju bli bättre. Får helt enkelt wait it out. När jag blir frisk ska jag njuta av mat igen (kan äta men inget är typ gott), gå på bio och bara ahhhh njuta av sommaren! Längtar tills att komma tillbaka på jobbet också, till alla fina och roliga och goa arbetskamrater. De alla frågar och har sig efter mig så då blir man lite glad i hjärtat att så många bryr sig.
 
PUSS och hejdå. Nu ska jag sätta igång en film.
Xoxo
Julia